Hundar och katter · Skötsel

Öronen efter sommaren: tiosekunderskollen varje vecka

Vatten, fukt och grässtrån gör sensommaren till högsäsong för öronproblem. En titt och en lukt varje vecka fångar det mesta – långt innan huvudskakandet börjar.

· 3 min läsning

Öronen efter sommaren: tiosekunderskollen varje vecka
Photo: Yakup Polat / Pexels

När sommaren går mot sitt slut har öronen haft några tuffa månader. Bad i sjön, vattenspridaren i trädgården, varm och fuktig luft, frön från högt gräs – allt hamnar på det enda ställe som de flesta av oss kollar sist.

En hunds hörselgång är formad som ett L: den går nedåt och svänger sedan inåt mot trumhinnan. Den böjen är fantastisk på att skydda de känsliga delarna och usel på att släppa ut fukt. Varmt, mörkt och fuktigt är precis vad jästsvampar och bakterier väntar på.

Tio sekunder, en gång i veckan

Lyft på örat och titta. Ett friskt öra är ljusrosa, har bara lite vax och luktar nästan ingenting. Luta dig sedan helt enkelt fram och andas in. Lukten är den tidigaste varningssignal som finns – den där sura, jästiga tonen dyker oftast upp flera dagar innan örat ser rött ut.

Tecken som betyder ett samtal till veterinären

  • Huvudskakningar, ett lutande huvud eller kliande som inte slutar
  • Rodnad, svullnad, eller att djuret ryggar tillbaka när du rör vid örats bas
  • Brun, gul eller blodig flytning, eller en skarp, obehaglig lukt
  • Mörkt, smuligt skräp som ser ut som kaffesump – hos katter betyder det ofta öronskabb
  • Plötsliga balansproblem, ett huvud som förblir på sned, eller ett djur som slutar reagera på ljud

Stå emot frestelsen att ta fram förra årets överblivna droppar. Om trumhinnan är skadad kan vissa läkemedel göra verklig skada, och veterinären behöver titta in i hörselgången innan något förs in. Ett enda prov under mikroskop visar om det är jästsvamp, bakterier eller öronskabb – tre problem med tre olika behandlingar.

Rengöring, men bara när det behövs

Friska öron rengör sig själva. Ta fram öronrengöringen när du ser beläggningar, inte enligt ett fast schema – att tvätta ett rent öra varje vecka irriterar hörselgången och kan skapa precis det problem du försökte undvika.

Om du rengör: använd ett medel som veterinären rekommenderar, fyll hörselgången och massera sedan örats bas i tjugo eller trettio sekunder tills du hör ett mjukt kluckande. Låt hunden eller katten skaka på huvudet – det är det som får upp smutsen. Torka av den synliga delen med kompress eller en bomullsrondell, och nöj dig med det.

  • Använd aldrig bomullspinnar. De trycker smutsen längre in och kan skada trumhinnan.
  • Ingen sprit, ingen väteperoxid, ingen ättika – de svider i inflammerad hud.
  • Rengör inte ett öra som är rött eller ömt förrän veterinären har tittat på det.

Efter vatten: två minuters torkning

Torka öronen efter varje bad och varje dopp. Bomull vid öppningen till hörselgången räcker – för aldrig ner något i den. Hundar med hängöron behöver det här mest: örat fungerar som ett lock och håller hörselgången fuktig i timmar. Tjock päls vid öppningen blockerar också luftflödet, så be hundfrisören att hålla den glesad.

När det kommer tillbaka gång på gång

Upprepade infektioner handlar sällan bara om hygien. Allergier är inblandade i upp till 43 % av fallen med öroninflammation, och bland hundar med foderallergi får 65–80 % öronproblem. Om örat läker och får återfall några veckor senare är örat symtomet – orsaken sitter oftast i huden, fodret eller miljön, och det är värt att utreda ordentligt.

Tio sekunder i veckan och en handduk efter badet. Det är det mesta av öronvården, och den fångar problemen medan de fortfarande är en lukt snarare än en sömnlös natt.

Artikeln är allmän information och ersätter inte råd från en veterinär.

Källor